Ny teknik och nytt tänk för att nå klimatmålen

För att kunna nå klimatmålen i framtiden behövs mer hållbara hem. Men vi kan inte bara förlita oss på nya, tekniska lösningar - det krävs också en mental omställning. Vi har intervjuat Pernilla Hagbert med anledning av hennes doktorsavhandling om det hållbara hemmet.
Designad interiör med ritad spricka över bilden. Vi måste ändra vår livsstil genom att konsumera mindre för att få hållbara hem, enligt forskaren Pernilla Hagbert. Foto: Mostphoto
Marit G Engstedt
Publicerat: 2020-01-15

I sin avhandling på Chalmers Tekniska högskola uppmärksammar Pernilla Hagbert problemet med att det finns olika sätt att se på vad ett hållbart hem är.

I samtida byggen väljer ofta byggherrar och arkitekter att tänka hållbarhet genom att lägga in tekniska och energisnålande lösningar som bra ventilationssystem och isolerande fönster och väggar. De boende, å andra sidan, upplever hemmet hållbart om det ger möjligheten att leva ett socialt och miljömässigt hållbart liv inom och i anslutning till bostaden. Till exempel med fungerande ”varannan-vecka-liv”.

Vad är då ett verkligt ”hållbart hem” blir frågan. Går det att kombinera de två aspekterna; tekniska lösningar som förbättrar byggnadsprestandan och mer sociala möjligheter i själva boendet? Enligt Pernilla Hagbert kan det gå att förena dessa två delar om vi i samhället ställer om hela vårt sätt att tänka på vad ett hållbart liv och  boende är. Vi återkommer till det längre fram, men först behövs en bakgrundsbild.

Hur ser samhället ut nu

Under perioden 1930-1960 byggdes det svenska folkhemmet upp, både som social struktur och inom arkitekturen. Man byggde generella rum, ofta i likartade storlekar som kunde användas på ett varierat vis, för en kärnfamilj. Hemmen hade dock goda planlösningar som kan härbärgera även andra konstellationer än den rena kärnfamiljen, enligt Hagbert. Två vänner kan idag lika gärna dela på en 50-talslägenhet.

Så som vi har byggt från 90-talet och framåt har det blivit svårare att bo varierat.

Pernilla Hagbert. Foto: Privat

- De öppna planlösningarna är byggda för ett mer strömlinjeformat liv med två sovrum där det ena är stort och det andra litet. Det är byggt efter DINK-normen (double income, no kids = dubbla inkomster, inga barn), säger Pernilla Hagbert.

Dessutom är samtida bostäder byggda för att visas upp, vara representativa och människorna i dem ska vara värdar och underhålla gäster och sig själva. Det driver på och uppmuntrar till konsumtion. Detta upprätthålls av media, livsstilsmagasin och butiker. Inredningssektorn har ökat markant de senaste 20 åren konstaterar Hagbert.

Energieffektivt men ohållbar livsstil

Som exempel på en nybyggd stadsdel som har hållbarhet som tydlig riktlinje är Kvillebäcken i Göteborg som byggdes under 2010-talet. Där ville man ligga i framkant gällande hållbart byggande. Det är energieffektiva byggnader och det finns ett vacuum-sopsorteringssystem för att göra det enkelt för de boende att leva hållbart, i bemärkelsen att exempelvis återvinna. Men det är fortfarande de öppna planlösningarna, rumsfördelningarna och de konsumtionsdrivna hemmen som har byggts enligt Hagbert.

- Det saknas innovation inom hållbart boende och byggande, säger Pernilla Hagbert och berättar att byggherrarna och arkitekterna som intervjuades i hennes avhandling själva beskrev sin bransch som ett fiskstim. Man ser vad andra gör i branschen och så håller man sig till det, ”där har de sålt många tvåor, då bygger vi också det”.

De boende som aktiva aktörer

Däremot ställer sig branschen villig att rita och bygga annorlunda, om marknaden frågade efter det, alltså de boende. Men här blir det en konflikt, enligt Hagbert.

- Människor i genomsnitt försöker leva sina liv, trots att det inte finns bostadsformer som fungerar perfekt för dem. De har till exempel skaffat två lägenheter nära varandra för att kunna dela vardagsliv och prylar, eller köper ett större hus och delar boende. Om branschen väntar på att kunderna ska efterfråga alternativa boenden så finns det en miss-matchning. Kunderna har hittat sina egna lösningar och upplever samtidigt att de inte kan efterfråga det som inte finns. En utmaning för framtiden är att arkitekter och byggherrar måste bli mer innovativa och engagera de boende som aktiva aktörer.

Alternativa hem i Alingsås

I sin avhandling har Hagbert intervjuat ytterligare en tredje kategori av människor som driver frågan hållbart boende på egen hand. De har flyttat ut ur storstadsregionen, till Alingsås kommun, och valt ett liv utanför normer och konvenans. De har aktivt valt att radikalt ställa om sina liv. De lever i hushåll på landet för att idka självhushållning. Vissa av dem har byggt sina egna hus av halm och lera eller köpt äldre hus där de lever på en yta som passar deras livsstil och familjekonstellation. De definierar sitt eget boende som mer robust i att möta framtidens hållbarhetsutmaningar. Man vill bygga ett uthålligt samhälle som kan klara av en förändrad, fossilfri tillvaro och lever ett enklare och mindre konsumtionsdrivet liv. Men husen i sig är inte specifikt energieffektiva.

- Hushållen i Alingsås bor i ineffektiva hus men försöker skapa sig mer hållbara hem, medan husen i Kvillebäck är energieffektiva men driver på en norm kring ohållbara hem, säger Pernilla Hagbert ironiskt, men konstaterar att lösningen för det hållbara hemmet finns någonstans däremellan, en blandning av dessa poler, på en glidande skala.

Framtidens hållbara hem

Så hur kan det hållbara hemmet se ut i framtiden? Det finns stor ensamhet i dagens samhälle så vi skulle kunna bo mer tillsammans, på mindre yta och enklare, med färre saker, men dela på gemensamma ytor. Men alla vill inte bo i kollektiv så det måste finnas mer variation av boendeytor. Men främst hävdar Hagbert att det framtida hållbara hemmet kan uppnås genom att vi gemensamt genomgår både en inre, mental omställning och en mer radikal samhällsomställning.

Framtidens hållbara hem är inte fokuserat på det byggda utan på vad det innebär att bo i ett hållbart samhälle. Enligt Hagbert är det hållbara samhället en plats som inte drivs av konsumtion, bostadslån och lönearbete, som uppmuntrar ytterligare konsumtion.

- Det finns ingen universallösning. Det hade varit lättare om jag hade fått fram ett visst koncept på det hållbara hemmet. Vi kommer behöva utnyttja både ny och traditionell teknik, men det vi bygger nu måste ha klassisk, god arkitektur och kunna användas mer varierat, även om 50 år. Är vi seriösa med att nå klimatmålet så måste vi göra en kombination av det bästa av allt vi känner till.